|
3. Våra känslor är alltid med oss sid 2
Kommer känslorna alltid efter tanken?
Det finns de som är helt säkra på att tanken alltid kommer före känslan, men när vi förnimmer aningar som vi plockar upp via vår intution kan vi nog uppleva att känslan kan komma före tankarna. Vi kan uppleva att vi bara "vet" med hela vårt väsen vad som skall göras, utan att vi uppmärksammat en enda tanke på hur vi kom fram till det. Detta kan tyckas märkligt men intuitionen kan inte fungera utan vår förmåga att förnimma känslor. Vår intuition fungerar via de finare nyaserna av vår känsloregister. Det är en slags vaghet eller diffushet över det vi förnimmer. När vi inte har tränat oss att uppfatta dessa vaga nyanser i vårt känlsoliv så har vi svårt att uppfatta vad intuitionen berättar för oss.
När vi utgår från vårt intellekt och vår tankeproducerande mentala förmåga tycks det som känslan alltid kommer efter tanken tätt i spåren. Men när vi använder vår känslofyllda kropp och känner in eller lyssnar in med kroppen så kan vi många gånger uppleva att kroppen känslomässigt "vet" innan tanken har kopplat vad som är på gång. Ungefär som när kroppen reagerar reflexmässigt och rycker undan handen när vi bränner oss, kroppen "tänker" åt oss eftersom den mentala tanken i detta läge inte anses vara tillräckligt snabb. Det är kroppens egna självbeskyddande mekanismer som agerar snabbare än tanken. Vi kallar det instinkter och reflexer. Det går nervsignaler direkt från kroppens ytliga smärtsensorer, via ryggmärgen och rakt upp till de delar i hjärnan som har hand om den muskelrörelsen som det rör sig om. Det intellektuella tänkandet kopplas in något senare. I händelse av fara frågar inte kroppen intellektet om den möjligen skulle kunna skicka signaler så att handen flyttar på sig eftersom den håller på att bränna sig, vilket skulle kunna utgöra stor skada på organismen. Utan kroppen skickar istället signaler direkt och passerar helt enkelt förbi intellektet och ser till att handen snabbt dras undan. Musklerna svarar snabbt och rörelsen sker med en sådan hastighet att intellektet inte hinner fatta vad som hänt förrän straxt efteråt.
Adopt the pace of nature: her secret is patience.
Ralph Waldo Emerson
På ett liknande sätt fungerar intutionen. När vi förnimmer de föraningar som är tecken på att intutionen har kopplats in och tagit emot något. Så är det ibland en magkänsla eller en pockande riktning som viskar. Något lockar oss att göra ett visst beslut som vi ofta inte ens har tankemässigt belägg för. Det bara "känns" rätt på något vis. Det är dessa små antydningar eller svaga viskningar i vinden som kan vara så svåra att uppfatta när livet larmar och står i. Vi behöver tystnaden, lugnet, balansen och harmonin för att höra detta själens teckenspråk. Intuitionen kan ibland upplevas som om vi talar med kroppen och att kroppen med dess känsliga instrument svarar med hela känslolivet och styr oss utan att helt informera tankarna. Intuitionen fungerar så att vi först ställer en fråga, stillar oss och därefter väntar in ett svar. När vi frågar och lyssnar in behöver vi invänta i stillhet. Åtminstone behöver vi ha en sinnesstämning som är inställd på någon form av mottagande. Vi behöver ha en förväntan eller befinna oss i ett slags aktivt väntande, beredda på att något skall komma till oss, för att denna mottagare skall vara aktiv.
När vi tänker sänder vi ut
Intellektuellt tänkande handlar mer om att vi utgår ifrån och vi tar över med vår eget tänkande. Vi tänker ut hur varje steg skall göras. Det som vi tänkt ut applicerar vi sen på livet. Det är ibland som om vi tror att inget kan ske utan att vi bestämt exakt hur varje steg skall utföras. Vi har ingen förväntning om att det finns något större än vårt eget tänkandet som har en bättre lösning och därför ställer vi heller inga frågor utan vi "påtvingar" alla situationer och händelser det vi själva anser är rätt. Vi har ingen förväntan att någonting skall komma till oss och därför är vi inte inställda på att ta emot något. När vi formar tankar omformar vi energi till vissa former av vibrationsfrekvenser som motsvarar de tankar vi tänker. Dessa tankar sänder ut energi som vibrerar i dessa speciella frekvenser. Så när vi tänker så sänder vi ut energi som exakt motsvarar de tankar vi tänkt. Som en radiosändare sänder vi ut frekvenser genom vårt tänkande.
Vi tänker ut för mycket och känner in för lite.
När vi ständigt är i huvudet och tanken samt litar mera på den egna tanken och den egna viljekraften, för att vi vill ha det och få det precis som vi tänkt ut det. Bryr vi oss inte om att fråga varken hjärtat, vinden eller naturen. Då kommer känslan efter tanken. Dagens stressade moderna människor lever mestadels utifrån sitt eget huvud eller tänkande. De flesta lever i sitt huvud och har lärt sig att bara lita på det som de själva eller någon annan redan har tänkt. För att uppleva att man kan använda kroppen som en mottagare av intuitiv information så behöver vi först ha tagit vår egen kropp i känslomässig besittning. Eller uttryckt på ett annat sätt; vi behöver ha öppnat upp oss för vår känslomässiga sida eller aspekt och blivit mer medvetna om vårt känsloliv. Det betyder att ju bättre kontakt vi har med vår egen kropp desto bättre kontakt har vi också med våra egna känslor. Men också tvärtom. Om vi har en god kontakt med våra egna känslor så upplever vi också vår kropp på ett mera nyanserat sätt. Ju mindre kontakt vi har med vår egen kropp ju sämre och ju mer onyanserat kommunicerar vi med våra egna känslor. För att bli hela som varelser behöver vi kunna kommunicera genom så många som möjligt av våra sinnen och sinnliga förmågor. Vi har alla förmågor och hur väl vi använder dem beror på oss. Om vi strävar efter att vara så öppna som möjligt när det gäller vårt känslomässiga spektra så får vi en större bredd på vårt känslomässiga register. Det gör att vi mer nyanserat kan känna in och uppleva, inte bara oss själva, utan också alla andra samt den värld vi bor i. Ibland kanske vi säger att "man känner att man lever". Hur skulle vi annars uppleva livet, om vi inte kände något alls? Vårt känsloliv är som ett instrument som fungerar både på bredden och djupet. Vilket betyder att vi kan arbeta på bredden för att öka nyanserna och att arbeta på djupet för att öka kraften och nå ett större känslomässigt djup samt därigenom öka graden av känslomässigt engagemang. Uttryckt på ett annat sätt; vi kan öka passionen bakom känslan så att den blir med kraftfull.
Att komma känslomässigt nära
För att förstå hur vårt känslolivs register ser ut behöver vi bli medvetna om hur öppna vi egentligen är. Graden av öppenhet har att göra med graden av vår egen medvetenhet. Om vi via vårt sökande efter oss själva upptäcker brister i denna inre kommunikation så vaknar lite mer av vårt medvetande. Om vårt intresse växer i takt med vår ökade medvetenhet kanske vi börjar strävar efter att förbättra den egna kontakten med den känslomässiga sidan. När vi gör det kanske vi blir mer uppmärksamma på våra olika känslomässiga nyanser, vårt känslomässiga djup eller vårt inre engagemang, vår känslomässiga styrka eller passion och hur allt detta hela tiden påverkar oss. Vi kanske tycker att det där inte är så mycket att fundera över. Men om vi inte förstår vikten av att fördjupa våra känslor så kan vi inte nå djupet inom oss själva och därmed inte heller nå eller kommunicera på djupet med någon annan. Det innebär att vi inte ger oss själva möjligheten att komma någon känslomässigt riktigt nära. Eftersom vi känslomässigt inte är särskilt nära djupet inom oss själva. För att besöka våra egna inre djup behöver vi kunna känna in djupt och nyanserat. När vi söker oss inåt använder vi hela tiden våra känslor. Att söka efter sig själv kräver också en balans mellan ett mångnyanserat känslomässigt djup och ett hamoniskt, vaket och uppmärksamt intellekt. Samt en önskan eller längtan och villighet att upptäcka sannigen i sitt inre. Det som brukar vara besvärligt är just alla motstridiga och mörka rädslor som väcks av all inre bråte.
Att fastna i det mörka känslorna
När vi ser på vissa människor som skulle kunna beskrivas som känslomässigt hårda och kalla, händer det kanske att vi funderar över om de lider brist på känslor. Eftersom de helt tycks sakna mjukhet, kärleksfullhet eller ömhet inför andra. Men brist är nog inte någon riktig beskrivning. Känslor är ju allt som är en sinnesrörelse i någon form, allt från rädsla, kyla, vrede, hämndlystnad, hat och sjudande nedtryckt ilska. Dessa yttringar är också känslor. Därför är det förmodligen en mer sann beskrivning att dessa människor istället har fastnat i de mörka känslornas värld. Vilket bl a har att göra med de tankar de har tänkt och tänker, de situationer och händelser som har omgivit dem och fortfarande omger dem och de människor som har funnits och fortfarande finns i deras närhet. Det har också att göra med det faktum att de inte vet hur de skall ta sig ur dessa sinnesstämningar. Men de kanske inte ens har nått fram till att börja längta efter att göra det. De vill kanske hämnas på någon för att få uppleva en revansch eller på så sätt få en känslomässig upprättelse.
|
Everybody thinks of changing humanity and nobody thinks of changing himself.
Leo Tolstoy |
När vi väl har fastnat i det mörkare känslomässiga nyanserna brukar vi ofta vara där längre än nödvändigt eftersom vi ofta fastnar i tankar som regenererar ännu mer av dessa känslor, som hela tiden ger oss mer av samma sak. Vi eldar upp oss själva genom att associera till mera tankar som skapar ännu mera upprördhet. Därmed skapar vi själva en nedåtgående spiral som borror oss allt djupare ned i de tunga, täta, grova, mörka och långsamma, skrämmande, hotfullt bultande känslosfärerna.
För att komma ur detta behövs en medvetenhet om vad det är som håller oss kvar där vi är. När vi väl är där vill vi inte gärna höra att vi känner det vi känner för att vi tänker det vi gör. Det är vi själva med våra tankar och vårt sätt att tänka som genererar våra känslor. Det är vårt sätt att reagera på det som händer som håller oss kvar. Det är vår oförmåga att släppa dessa reaktionsmönster som gör att vi gång på gång fastnar i dessa tunga och långsamma frekvenser. Med en ökad medvetenhet kan vi träna oss att tänka och reagera på ett annat sätt. Vi kan välja att tänka på ett annat sätt och därmed ger vi oss själva möjligheten att reagera annorlunda. När vi förstår att vi har förmågan att ta ett eget ansvar när det gäller hur vi reagerar på det som händer omkring oss, då först kan vi starta en förändring. Vi lever i en fysisk formvärld och i denna fysiska erfarenhet kan vi inte alltid styra allt som sker utanför oss själva. Men vår inre värld kan vi, med ökad medvetenhet och träning, själva lära oss att bemästra.
Glädje är själens hälsa.
Alf Ahlberg
Anledningen till att vi känner glädje när vi ser något beror på att vi ser saker som väcker vår glädje. Men det handlar om det sätt vi ser på tingen. På samma sätt känner vi ilska för att vi betraktar något på ett sätt som väcker vår ilska. Vi läser av situationen och tolkar det vi ser samtidigt som vi "samkör" det med uppfattningar vi redan har. Om vi i grunden har bestämt oss omedvetet eller medvetet att leta och söka efter det som är positivt i varje situation eller något som kan ge oss positiva tankar, kanske rent av glädje om det så bara är ytterst lite. Så kommer vi med träning och beslutsamhet att finna det. Om vi omedvetet följer en gammal vana att söka efter fel, något att reta upp oss på eller något att tycka illa om, så kommer vi också att finna just det. Häri ligger ett val för oss när vi blir medvetna om hur vi i grunden själva tänker. Den som är omedveten har ofta svårt att se den här möjligheten. När vi vaknar upp ur omedvetenheten eller av någon anledning blir medvetna och får en insikt om att vi har en möjlighet att förändra vårt sätt att se och tolka det vi ser och erfar. Om vi beslutar oss för att välja glädjen genom att fokusera på det positiva i livet så får vår själ ett mer harmoniskt tempel att vistas i. Vi mår bättre när vårt känsloliv allt oftare är i ett mera positivt känsloläge.
Lägg mera fokus på hur du tar det, istället för hur du har det. Börja ditt sökande efter de små guldkornen i tillvaron och uppmärksamma varje liten strimma av ljus, hopp och glädje. Vänd ansiktet mot solen och låt ditt sinne dras mot det ljusa som trots allt finns i tillvaron. Välj in glädjen i livet medvetet genom att i varje nu ställa in ditt fokus på att aktivt söka upp den. Våga tro att du själv alltid har ett val. Du kan välja glädjen och det är det bästa val du kan göra.
<< Tillbaka till Startsidan
|
Passionen bakom känslan eller det känslomässiga engagemanget bakom det vi gör är avgörande för den insats vi åstadkommer. Vår vilja eldas på av känslor. Människor som åstad-kommer mycket brukar vi ibland kalla för "eldsjälar" - de brinner för sin sak. Det som håller lågan brinnande är starka känslor. Vilja utan entusiasm eller starka lustkänslor är alltid en svag vilja. När lusten och entusiasmen falnar bleknar också viljan. Intentionen i våra tankar ligger bakom och skapar känslorna.
