7. Tankar fungerar som energi, forts sid 2
Världen som en spegel
Attraktionskraft är ett fenomen som kan ses på flera sätt. Man kan se det som om vi drar till oss saker som vi ofta tänker på, och som vi känslomässigt upplever. Eller man kan se det som att vi ser och uppmärksammar vårt inre och känner igen det vi har inom oss i den värld vi omger oss med eller befinner oss i. Men egentligen är det samma sak. Vi kan se det som om världen är vår egen spegelbild. Det som vi är och har inom oss avspeglas i omständigheter och händelser vi är med om. Det vi har inom oss finns utanför oss. Vi erfar fysiskt utanför oss vår egen subtilare sida inom oss. Vi ser spegelbilden av oss själva i det som vi uppfattar som vår verklighet. När vi använder en vanlig spegel för att se oss i den finns det vissa ställen på vår kropp som vi plötsligt kan se som vi inte såg förut. Vi kan försöka negligera det vi ser om det vi ser inte passar oss men det är inte alltid så lätt. Om vi återigen ser in i spegeln kan vi få se det igen. Just det där som annars är dolt för oss, som kinderna, öronen, hakan, halsen eller nacken.
När vi genom andra i verkligheten får erfara det som finns i vårt inre genom att någon speglar oss så kan det vara som att vi plötsligt ser något vi inte visste att vi hade. Vi kanske inte tycker om det vi får se utan tycker att de är riktigt oskönt, rent av fult eller kanske till och med frånstötande. Så länge vi inte förstår att det vi ser är en reflektion av vårt eget inre vill vi gärna förneka denna bild och säga att det där är inte mitt. Inom mig har jag kanske en mycket vackrare bild av mig och jag kanske hellre väljer att tro på den än att tro på den där fula bilden. Världen speglar det vi har inom oss. Det spelar ingen roll om det är omedvetet för oss. När vi inte inser att det är så det fungerar vägrar vi att kännas vid det och distanserar oss så långt vi kan från det vi ser. Eftersom vi vägrar att acceptera eller ens erkänna att det vi ser skulle ha någonting överhuvudtaget med oss att göra tar vi ju inte heller tag i det. Om vi förstod skulle vi kunna vända blicken inåt och börja med att förändra oss själva. Då skulle också spegelbilden som vi reflekteras i också förändras.
|
|
En människa är varken
ett ting eller en process,
utan en öppning eller glänta
genom vilket det absoluta
ger sig till känna.
Ken Wilber | |
Det kan vara knepigt att ta till sig och knepigt att komma underfund med att vi med våra tankar påverkar vår omvärld. Men vi kan börja med att prata om den verkliga spegelbilden. Om vi av någon anledning skulle börja tro på att bilden i spegeln var verkligheten istället för en spegling av den. Samtidigt tror vi av någon anledning att det inte spelar någon roll vad vi gör som står och tittar in i spegeln, vi tro alltså av någon anledning att det vi gör inte kan påverka bilden i spegeln. Vi tänker hypotetiskt att vi inte förstår att det är oss själva vi ser. Om någon nu skulle säga till oss att för att spegelbilden där skall röra sig, skratta, le eller vinka krävs det av oss att vi börjar och gör det först - sen ser vi det som händer med oss i bilden i spegeln. Så kanske det skulle uppfattas som rent underligt. Vi kanske skulle säga nej, det spelar ingen roll vad jag gör. Det kan inte påverka spegelbilden. Men vi vet ju förstås att det spelar roll. Om vi ler framför spegeln då ler vår spegelbild tillbaka mot oss. Pröva får du se, gå ut bland människor och le mot dem - de flesta ler tillbaka. Var glad och vänlig - de flesta blir gladare och är vänliga tillbaka. Le även mot dem du inte känner och många av dem kommer att le tillbaka.
Tänk på att vi bara behöver hålla reda på vad vi tänker på och vad vi gör gentemot andra och världen, för så kommer världen att svara an. Ju mer vi agerar på detta mot världen, ju mer kommer vi underfund med att det fungerar så. Inte bara med din intention att le mot världen utan med allt du har inom dig. Börja redan idag; le åt människorna, du först, så kommer världen att le tillbaka mot dig, men leendet måste komma från hjärtat. Det du ger ifrån dig kommer tillbaka till dig. Öppna ditt hjärta och ge ifrån dig kärleksfulla leenden så ofta du kan. Var liksom en vän, "vän-lik" och vänlig så ofta du kan. Iakttag hur du möts av det du själv ger.
När vi förändras ändrar sig världen
Så fungerar världen - vi ser oss själva. Det vi har inom oss på djupet som vi inte kan se, speglas i våra erfarenheter. När vi förändras inifrån, då förändras också spegelbilden eller världen och omständigheterna omkring oss. När vi förändrar vår sätt att tänka, förändras våra känslor och med dem våra reaktioner. Vi är som ett vibrerande instrument som svarar an och som ett energialstrande organ på en och samma gång. Vi är som ett membran som oscillerar i samma takt som tankarnas energifrekvenser. Andra plockar instinktivt eller intuitivt upp dessa vibrationer genom sin förmåga att känna av dem med sin omgivande energikropp. Omedvetet upplever de dessa energier och reagerar känslomässigt på dem. De upplever dina vibrationer som behagliga eller obehagliga känslor. Därför att dessa vibrationer ger dem positiva eller negativa förnimmelser, och härav följer reaktioner som du sedan kanske utsätts för. Det du tänker påverkar andra och deras reaktioner vänds mot dig. Därför kan det vara avgörande för dig hur du tänker när du relaterar till andra och interagerar med andra.
Vill du att människor skall vara uppriktiga, sanningsenliga och ärliga, så måste du börja själv med att vara det. Vill du att människor skall lyssna med inlevelse, vara vänliga och respektera dig, så måste du själv börja med att vara sådan. Vill du att det alltid skall vara så och inte bara ibland, så måste du själv alltid vara så och inte bara ibland.
Tankemässiga energivibrationer som tas upp av kroppen uppfattar och tolkar vi ibland som känslor. Känslor som kan få oss att må bra eller dåligt. Det är t ex behagligare att umgås med personer som gillar oss än tvärt om även om de varken säger eller gör något som vi kan uppfatta som negativt för oss. Via vår känslomässiga förmåga kan vi även förnimma andras känslor. När andra tänker tankar som får deras kroppar att vibrera i en frekvens som vi skulle tolka som ilska, då plockar vi lättare upp den känslan än själva tanken som triggade igång känslan. Det beror på att själva vibrationen som vi tolkar som ilska känner vi lättare igen. Dvs lättare än om vi skulle försöka läsa deras tankar. När vi förnimmer känslan kanske vi förstår att det inte är vår egen utan inser att det är någon annans ilska, men vi kanske inte alltid vet varför person är arg eller exakt vad denne tänker på. Men vi inser och förstår att det finns en anledning till att personen alstrar eller genererar arga känslor. Vi kanske frågar vad som har hänt eller vad personen tänker på.
Tankar och känslor uppstår och klingar sen av
En båtsiren i dimman låter starkt ett tag sen klingar den av och dör bort. Men vi kan återkalla den i minnet. En tanke i etern fungerar liknande. Vi tänker en viss tanke en stund, vi alstrar och sänder en viss energifrekvens en stund. När vi slutar tänka tanken så klingar energi bort. Men vi kan återkalla tanken i minnet. När vi återkallar den i minnet börjar vi åter alstra samma energifrekvens som vi gjorde när vi tänkte tanken för första gången. Kanske har vi dessutom lagt till något till minnet. Något som inte fanns där från början. Om vi skulle höra femton båtar samtidigt skulle ljudet inte bara bli starkare och intensivare utan vårt minne av ljudet skulle också bli starkare och intensivare. Så är det med våra minnen. Ju starkare upplevelse vi har ju intensivare upplever vi också våra minnesbilder, när vi återkallar dem i minnet. Ju kraftfullare vibrerar vi.
Om vi vuxit upp med sirener och hört dem ofta blir det mycket lätt att höra dem inför vårt "inre öra" och återuppspela ljudet i minnet. Man kan exakt återge deras ton, längden i tid, kanske ekot mellan bergen, och hur ljudet fortplantade sig i naturen. Det skulle vara lätt att koppla ihop det med ett visst sorts väder, årstid och vad man själv brukade göra just då vid den tiden. Minnet skulle fyllas med fukten i luften, doften och de känslor som man brukade ha just då. Alla dessa detaljer skulle välla in över en som en väldig våg. Minnet skulle fyllas med massor av små detaljer. Som föräldrar, syskon, släktingar och vänner gjorde eller sa. I tanken återvänder man tillbaka till något som man varit med om många gånger. Vårt tänkande blir mer detaljrikt ju oftare vi tänker på eller upplever samma sak. Vi bygger snabbare neuroner eller nervbanor och många fler synapskopplingar i hjärnan och det går fort och lätt att hitta tillbaka till dessa minnesceller. Vi formar tankevanor helt enkelt.
Ju oftare vi återkommer till samma tankar ju snabbare hittar vi tillbaka till dem och "uppkopplingstiden" blir allt snabbare, genom att myelinskidorna som omger nervtrådarna blir allt tjockare. Ju mer sällan vi tänker på någonting ju trögare blir det för oss att hitta våra minnen och ju längre tid tar "uppkopplingen", myelinet tillbakabildas och hastigheten sjunker. Om vi vill kan vi ta till oss detta och träna upp det vi vill komma ihåg och bli bättre eller snabbare på genom att om och om igen nöta på med det vi vill lära oss. Men om vi vill backa eller sudda ut något vi inte längre vill minnas så lätt behöver vi förstå att vi måste "svälta ut" minnena genom att inte alls aktivera dem. Det betyder att vi måste göra allt vi kan för att tänka på någonting helt annat. Till slut bleknar minnet och blir mera inaktivt. Genom att styra in våra tankar på annat blir istället just det minnet starkare och det nya kommer att dominera mera än det som vi vill försvaga.
Det fungerar inte att säga att jag inte vill tänka på t ex en "rosa elefant". Varje gång vi kopplar inte till någonting måste vi komma ihåg vad det var som vi inte skulle göra. Det betyder att vi måste alltid komma ihåg det vi säger att vi vill glömma bort. Det fungerar inte. Däremot kan vi med all kraft träna oss på att tänka på någonting helt annat; en liten blå kanin t ex, eller en hoppande liten blå kanin med en rosett runt halsen som har röda prickar, kanske. Märker du hur bilderna målas inför ditt inre. (Vi tänker mest av allt i bilder.)
Att göra som alla andra
Om vi ofta går till platser där många människor samlas för att göra samma sak. Då kan vi observera vad som händer när många tänker liknande tankar. Dessa folksamlingar alstrar sina energier som i stort liknar varandra. Gruppbeteenden har sin egen psykologi och den kan utnyttjas av starka ledare för att styra större grupper av människor. Om vi ofta befinner oss i stora grupper och gör samma sak börjar vi snart att sugas med i gruppens strömningar. Vi upplever andras vibrationsfrekvenser vanligtvis omedvetet och börjar snart tänka liknande tankar och agera på liknande sätt. Gruppen formas till en enda enhet. Vi snappar upp energivågor som redan existerar utanför oss själva och vi börjar vibrera i takt med dem. Vi dras med av känslan och tankarna runt omkring. Ofta är det så berusande att vi lockas till att själva sluta tänka egna tankar. Vi låter oss gärna ryckas med i allmänna stämningen. Gruppen kan börja fungerar som en organisk kropp med samma avsikt, tanke och handling. Det individuella får inte längre plats. Med en karismatisk ledare kan hela folkmassor styras p g a dessa fenomen. På gott och ont påverkas vi av vad andra människor tänker och känner. Vi kan använda detta på ett bra sätt om vi alla känner till hur det fungerar. Men om vi är omedvetna så kan vi bli ett lätt byte för dem som medvetet vill manipulera ett folkhav av människor för sina egna avsikter.
Naturen söker sin jämvikt
Vissa typer av tankar finns i en större mängd där en viss typ av tänkande sker. Men tankar finns egentligen över allt. Det handlar mer om oss själva och vad vi gör oss tillgängliga för. Hur vi kommer i resonans med eller hur vi harmonierar och är i samklang med andras frekvenser. Vad vi öppnar upp oss för eller vad vi gör oss mottagliga för beror på våra egna energifrekvenser som kommer ur de tankar vi själva tänker på. Det är lättare att hålla fokus på det vi önskar att tänka på, om vi umgås med människor som tänker liknande tankar som vi. Det är svårare att hålla kvar det vi vill fokusera på om vi umgås med personer som tänker på helt andra saker än det vad vi själva önskar tänka på. Därmed är inte sagt att det inte går. Men det kan ha en viss betydelse vem man tillbringar sin tid med och var man väljer att spendera största delen av sin tid. Men bara en viss betydelse. Vi kan på detta vis göra det lättare för oss att fokusera eller lite mer ansträngande. Om vi är starka i vår förmåga att fokusera och koncentrera oss och om vi är vältränade i att själva välja våra tankar samt om vi har förmågan att utan större ansträngning vara kvar i dem vad som än händer. Då spelar det mindre roll. Men är vi omedvetna har det en mycket stor betydelse vilket sällskap vi för det mesta har och var vi regelbundet väljer att befinna oss.
Om vi umgås med glada människor är det ett obestridligt faktum att det är betydligt lättare att bibehålla ett stålande gott humör. Till skillnad från om vi umgås med människor som ständigt klagar, gnäller, söker strider, letar fel eller något att klanka ner på allt de ser och hör eller som älskar att kritisera andra. Om vi är den enda i en grupp som är glad och positiv nöts vi snart ner och blir snart lik dem vi umgås. Det är nämligen mycket ansträngande att upprätthålla en högre energinivå än omgivningen om vi är den enda i en grupp som är positiv i en starkt negativ omgivning. Det är fullt möjligt att vara glad men det krävs ett starkt fokus och en medveten avsikt att alltid välja glädjen. Det är definitivt mera ansträngande i längden, speciellt för den som inte är så stark. Naturen strävar efter jämvikt även på energinivå. Vi upplever det som att vi försöker passa in i omgivningen. Instinktivt och omedvetet synkar vi in oss på de vibrationsfrekvenser som finns i vår närhet och snart blir vi som alla andra. Vanligtvis så anpassar vi oss till vår omgivning.
Att tämja sitt tankesinne
Själva grunden för ett inre växande är ett självständigt tänkande som hyllar vår unika individualitet. Om vi inser detta och vill vara den som själva gör egna val om hur vi tänker, känner och agerar så behöver vi börja medvetandegöra vad vi tänker på och det sätt vi tänker på. Detta skiljer ut oss från gruppen eller "massan". Vi strävar då istället efter att vara unika individer. Vi söker efter samarbete och att umgås men inte att anpassa oss och vara precis som alla andra. Vi behöver vara oss själva om vi skall kunna vara vakna inför våra egna känslomässiga förnimmelser och känslomässiga reaktioner som vi upplever. När vi inser kopplingarna mellan de egna tankarna och känslorna och vi förstår att det finns en orsak och verkan att utreda här, då upptäcker vi något nytt. När vi kommer så här långt inser vi också snart att det behövs en vilja att "tämja" tankesinnet om vi skall klara av att förändra våra egna vanemässiga tankar och därav följande reaktionsmönster.
Att viljemässigt förändra sina tankevanor är möjligt men kräver ansträngning och ett ständigt nötande. Om och om igen behöver vi rätta oss och rätta in vårt tänkande efter de nya idéerna om hur vi hellre vill tänka. Om och om igen behöver vi stanna upp det "automatiska" tänkandet och medvetet välja in ord och bilder som vi hellre vi ha i sinnet. Detta är som en form av bön under arbete eller som ett upprepande av olika mantra. Visualiseringar och affirmationer är ett annat sätt att se på det och det är kanske det moderna orden många använder sig av idag. Mental träning handlar om att ständigt återkomma till sitt eget fokus. Det handlar om uthållighet och ståndaktighet. Det är en form av koncentration men är mer att disciplinera sig efter den egna viljan att vara kvar i det du bestämt dig för att du vill vara i.
Vad jag menar med bön under arbete är att du väljer tankar som får dig att må bra och du har en avsikt att må ännu bättre. Det krävs däremot inte att vi sitter i lotusställning och fokuserar på vår andning för att göra dessa fokuserings- eller koncentrations-övningar. Utan tvärtom är det så att det bör göras regelbundet under all vaken tid på dygnet för att ge ett varaktigt resultat. Vi behöver ständigt påminna oss eftersom tänkandet inte vilar utan fortsätter under hela vår vakna tid under dygnet. Vi får vaka över oss själva med en lugn "alerthet" och vänligt men bestämt rätta in oss så att vi långsamt börjar nöta in nya tankevanor. Utrusta dig med uthållighet, nyfikenhet och visshet som om du skulle ut på en lång resa. Uthålligheten för att inte ge upp, nyfikenheten inför vad sinnet skall hitta på nästa gång och vissheten inför det faktum att du kommer att nå fram till målet, även om du inte har en aning om hur lång tid det kommer att ta. Under själva "resans" gång lär du dig nya saker om dig själv. Varje lärdom vidgar ditt eget tänkande och utökar ditt eget kunnande. Du kommer att lära känna dig själv mycket bättre ju längre tid det tar. Låt det ta sin tid, långsamt är tillräckligt fort, var inlyssnande, nyfiken och kärleksfull och framför allt ta det lugnt - du har resten av livet på dig.
<< Till Startsidan
|
